Tidskriften PsykoterapiTillbaka till Psykoterapicentrum 

Tidskriften psykoterapi            Tidigare nummer            Artikelregister            Artiklar i fulltext            Psykoterapicentrum

Psykoterapi – nummer 3 2016

Kära läsare!

På sommaren brukar jag lyssna mer än vanligt på radio, det är jag nog inte ensam om. Det är väl då man har tid för det. Det är trevligt att ha radion med sig i trädgården. I hörlurar på stranden och i skogen. I bilen. Och det är många repriser av bra program som man missat tidigare under året.

Till exempel hörde jag vår folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström berätta om sin egen erfarenhet av utmattningsdepression, i programmet Psyket (P3). Det var inte första gången han gjorde det, och han hade tydligen flera gånger blivit varnad för att denna öppenhjärtighet skulle kunna skada hans karriär. Men som han sade: ”Om inte jag som minister kan gå ut och berätta om min psykiska ohälsa, hur ska då en elvaåring våga prata om det?”

Att bryta tabut kring psykisk ohälsa var ett av de mål Wikström ville uppnå. Jag undrar om vi inte redan är på god mot detta mål? Det är många som idag berättar eller skriver om sina psykiska problem, det verkar inte längre vara så skambelagt som det var på 1900-talet. Eller gäller det bara för dem som trots allt kunnat etablera sig väl i samhället?

Wikström vill utforma vårdsystemet så att det ska kunna möta människor redan i den tidiga fasen av psykisk ohälsa. Så att de ”halvsjuka” slipper bli ”helsjuka”. Förebyggande insatser med andra ord. Då måste man ut till arbetsplatserna, primärvården, skolorna. Och varför inte satsa på bidrag till psykoterapi även för de ”halvsjuka” - fast det sade han i och för sig inte. Men han underströk behovet av att nå de barn och ungdomar som mår dåligt. Det är ju en åldersgrupp där den psykiska ohälsan under senare år har ökat lavinartat.

En gång i tiden arbetade jag på PBU, Psykisk Barna- och Ungdomsvård, i Stockholm. Där sattes sällan diagnoser, där fokuserade man oftast på familjen och det sociala sammanhanget, men gav också psykoterapi där det behövdes. Det var en dynamisk verksamhet, mer utåtriktad och flexibel än många tror, och den hade kunnat fortsätta att utveckla olika former för preventivt stöd till föräldrar, skolor och social barnavård. Men den lades ner och gick upp i det medicinskt styrda BUP. Kanske något att återuppfinna?

Men nu till detta nummer av Psykoterapi! Som vanligt innehåller det lite av varje; krönikor, konferensrapporter, bokanmälningar samt några längre artiklar.

En återkommande skribent i tidskriften är Tomas Wånge. I detta nummer reflekterar han över den relationella vändning som på senare år tycks ha ägt rum inom psykoanalysen. Fokus har flyttats från innehåll till process och terapeutisk relation. Terapeuten tänker tillsammans med patienten istället för åt denna. Enligt Wånge är det framför allt utvecklingen i USA, med den interpersonella, humanistiska och intersubjektiva psykologin, som lagt grunden till denna förändring, och i artikeln reder han ut det här på ett klargörande sätt. Vidare hävdar han att psykoanalysen aldrig kommer att dö ut, eftersom den är en levande teori, utan någon skönjbar slutpunkt.

Den terapeutiska relationen tenderar alltså att få allt större betydelse, men en dag måste den ändå avslutas. Hedvig Larsson och Åsa Hall har intervjuat psykoterapeuter om hur de upplever och tänker kring avslutningar. I deras studie framkom att relationen blev ännu viktigare, och ofta även mer personlig, i avslutningsfasen. De menar också att det blivit allt vanligare med en ”open door policy” i psykoterapier, det vill säga att terapeuter är villiga att återuppta kontakten om patienten drabbas av nya svårigheter.

Hur är det att arbeta med psykoterapi i fängelsemiljö, dessutom med personer som begått våldsbrott? Det finns en inbyggd osäkerhet i en sådan terapeutisk situation och svåra etiska frågor som behöver diskuteras. Om detta handlar Peter Anderssons artikel.

I förra numret efterlyste vi rapporter från lokalföreningarna och i detta nummer skriver Ann Stevens om hur man i Skånemodellen för samverkan lyckats få med psykodynamisk psykoterapi i rehabiliteringsgarantin. Vi hoppas få fler texter till tidskriften om vad som händer i den här frågan i olika delar av landet!

 

Pia Eresund
 

PSYKOTERAPICENTRUM KANSLI
c/o Föreningshuset
Virkesvägen 26
120 30 Stockholm
E-post: info@psykoterapicentrum.se

Styrelse
Stadgar
Medlemskap/ansökan
Vad arbetar vi med?
Hur arbetar vi?
Presentation in English

ARBETSGRUPPER
Aktuella skrivelser
Etik psykoterapeuter
Etik handledare
Forskning
Handledning
- Auktorisation
Informationsgrupp
Landstingspsykoterapi
Nationell samverkan
Internationell samverkan

LOKALFÖRENINGAR
Gävle-Dala
Jönköping
Norrbotten
Skåne
Stockholm
Västerbotten
Västernorrland
Västra Götaland
Örebro
Östergötland

TIDSKRIFTEN PSYKOTERAPI
Senaste numret
Ordförandes krönika
Artiklar i fulltext
Tidigare nummer
Artikelregister

KONFERENSER
Konferenskalendarium

MEDLEMSINFORMATION
Nyhetsbrev/forum

DYNAMISK PSYKOTERAPI
Om psykoterapi

Om psykoterapeuter
Om psykoterapiutbildning
Om psykoterapiforskning

SÖK EN PSYKOTERAPEUT
Hitta annonser länsvis

Annonsera verksamhet

Copyright © 2017
Webmaster: web@psykoterapicentrum.se