Psykoterapi – nummer 1 2019
Kära läsare
Glädjande nog skriver psykoterapeuter som aldrig förr och det kommer fortlöpande in intressanta texter till tidskriften. Vi har ju inte temanummer utan vill hålla denna medlemstidskrift öppen för en mångfald av frågor. Ändå händer det inte sällan att texterna knyter an till sådant som skrivits om i tidigare nummer.
En
”tråd” handlar om att bild, dans, musik kan underlätta traumabearbetning, senast
skrev Anna Gerge om det i nr 4/2018. Sådana tekniker har på senare år kommit att
införlivas i och effektivisera olika terapeutiska modeller, och här har i det
tysta en revolution inom psykoterapin ägt rum, menar Martha Cullberg Weston. I
sin artikel i detta nummer hänvisar hon till aktuell forskning som bland annat
visar att det med hjälp av visualiseringsteknik går att modifiera traumatiska
minnen i psykoterapi. Själv har hon som bekant i Sverige introducerat och
utvecklat terapiformen Symboldrama.
Farzad Pakzad skriver om emotionell handledning och konstaterar att en betydande del av den inlärning som sker i psykoterapihandledning äger rum på ett känslomässigt plan. Det är inte fråga om traditionell kunskapsförmedling, utan handledaren behöver ha en reflekterande och utforskande hållning. Detta tema fanns också med i Rebecca Giardinas artikel om relationell handledning i förra numret.
Den kognitiva revolutionen inom psykoterapin har följts upp med en affektiv/emotionell revolution. Det konstaterar Daniel Sykes i sin inledning till artikeln om Emotionsfokuserad psykoterapi, författad av de två norska psykologerna Aksel Inge Sinding och Jan Reidar Stiegler. De menar att ”vårt sätt att hantera känslor är både en källa till och en väg ut ur psykiskt lidande”. Svenska psykologer ska nu få utbildning i den här metodiken. Många psykoterapeuter i vårt land har redan fortbildat sig i Affektfokuserad psykoterapi, en integrativ behandlingsmodell baserad på modern psykodynamisk teori och metod, forskning om affekter och anknytning samt principer hämtade från inlärningspsykologi. Om den inriktningen har bland andra Leif Havnesköld, grundaren av SAPU, tidigare skrivit i vår tidskrift. Bägge de här modellerna bygger också på anknytningsteori.
Men fokus på känslor är inte hela lösningen. Vanligen behövs också någon form av insikt/förståelse. Psykoterapeuten ska anstränga sig för att klargöra det som sägs eller på annat sätt uttrycks, skriver Erik Hammarström i sin artikel om den psykodynamiska interventionen klarifiering. Den innebörd vi först uppfattar är inte alltid den sanna; därför ska vi inte ha bråttom med att sortera in patientens uttryck i något fack.
Klarifieringen ”tydliggör en nyfikenhet och en icke hotfull undran inför den andres inre” och patientens gradvisa internalisering av detta förhållningssätt är i sig själv terapeutisk, menar Hammarström. En klarifierande terapeutisk teknik är öppen för alternativa tolkningar, odogmatisk, och därmed svår att passa in i manualiserade terapimodeller. Slutligen problematiserar Hammarström en del av metodutvecklingen på fältet utifrån liknande resonemang som Jonna Bornemark för i sin nya bok ”Det omätbaras renässans”.
Förresten kommer Bornemark att föreläsa på Psykoterapicentrums vårkonferens, missa inte det!
Historien om Thomas Quick tog inte slut med Josefssons bok och frikännandet. I förra numret anmälde Sverker Belin den bok som Cajsa Lindholm skrivit om fallet. Vi fann det angeläget att uppmärksamma våra medlemmar på denna bok som i flera avseenden ger en annorlunda och djupare bild av såväl förhållandena på Säter som av personen Thomas Quick. Hans Kaatari, som genom åren också bidragit med intressanta artiklar i vår tidskrift, har nu reagerat på att Belin var så positiv till Lindholms bok, och skrivit en motrecension, som Belin har fått ta del av och även besvarar. Men Kaatari ifrågasätter också redaktionens omdöme i val av recensent. Där kan vi bara svara att skälen till att vi frågade Belin är att han har lång erfarenhet av arbete med människor som har svåra personlighetsstörningar, samt att han undervisar i och har skrivit om objektrelationsteori. Vi har så gott som ingen kännedom om vilka sociala eller professionella kopplingar som kan finnas mellan föreningsmedlemmar och/eller psykoterapeuter i övrigt. Men vi är tacksamma för att några alltjämt vill lägga ner det arbete som behövs för att anmäla en bok, utan att få något honorar.
Givetvis
finns det mer än det jag nämnt ovan som är intressant att läsa om i det här
numret. Till slut: gå gärna in på länken på sid. 53. Det handlar om att
Stadsmissionens mottagning för unga vuxna i Stockholm, Ung Hälsa, riskerar att
läggas ner. Det skulle innebära att möjligheterna att få psykodynamisk terapi
för unga människor minskar ytterligare.
Pia Eresund
Samordnande redaktör
