Tidskriften PsykoterapiTillbaka till Psykoterapicentrum 

Tidskriften psykoterapi            Tidigare nummer            Artikelregister            Artiklar i fulltext            Psykoterapicentrum

Psykoterapi – nummer 4 2020

Ordförande har ordet

När ni läser detta närmar vi oss årskiftet och det högst annorlunda året är snart till ända. Många förändringar som från början sågs som tillfälliga har permanentats, till exempel har våra styrelse- och ordförandemöten helt digitaliserats och kommer så att fortsätta. Just detta har fallit ut på ett väldigt bra sätt, alla våra tidigare telefonmöten är nu bildmöten över Zoom. På så sätt har vi faktiskt närmat oss varandra i denna tid av ökade avstånd.

Psykoterapicentrum har under hösten fortsatt att organisera allt fler webbinarier, vilket vi avser att fortsätta med oavsett vad som händer med virussmittan. Själv har jag även deltagit i flera internationella och digitala endagskonferenser runt om i världen vilket jag inte skulle ha gjort i vanliga fall eftersom det skulle ha kostat för mycket både i pengar, tid och klimatpåverkan.

Efter att det här året snart har passerat så vet vi alla att inget blir som förr igen och behöver därför reflektera över tillståndet så att vi på ett mer medvetet sätt kan medverka och på så sätt påverka det som vi vill ska ske. Det kräver både kraft och engagemang och kanske framförallt att fortsätta att föra samtal med varandra, så att vi kan tänka tillsammans. Ett tydligt exempel på det kreativa i sådana samtal är vårt nyligen genomförda webbinarium: ”Psykodynamisk verkstad”. Under denna dag förde vi samtal med fokus på Coronavirusets påverkan på vårt kliniska arbete och vår professionella situation. Det blev en uppskattad dag där deltagarna tillsammans skapade många intressanta diskussioner och reflektioner som gav upphov till nya tankar och idéer.

Kraften och engagemanget behövs. Särskilt när man som vi befinner sig i den psykodynamiska psykoterapins utsatta läge. Vi har några gånger denna hösttermin sett hur den offentliga debatten hårdnat om vilka psykoterapimetoder som ska rekommenderas. Det finns starka krafter som driver en onödig polarisering mellan olika terapiformer. Polarisering är ju för övrigt något som allmänt tycks utgöra en stark tendens även i den övergripande samhällsdebatten.

Den enklaste vägen för ett snabbt och icke hotfullt ställningstagande, är att söka information som stärker och vidmakthåller det man vill tycka. I samma stund upphör dock den intellektuella vitalitet som just bygger på kritisk reflektion. Det är detta vi på många nivåer sysslar med i våra psykoterapier och kanske är det också en del av det hotfulla med metoden, det vill säga att vi arbetar med utveckling av komplext och nyfiket tänkande, tolerans för motstridiga känslor och bejakar en åtskillnad mellan inre och yttre verklighet. Dessvärre ser det som sagt var ut att gå åt motsatt håll i många sammanhang. Därför behövs våra röster i det offentliga samtalet, om vi nu blir insläppta.

I skrivande stund vet vi inte hur Socialstyrelsens nya riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom kommer att utformas. Jag önskar att jag under nästa år kan skriva i mitt ordförandeord att man nu har bestämt att människor med psykiskt lidande ska få möjlighet att välja den form av psykoterapi som passar dem bäst. Vidare hoppas vi på att Statens Kommuner och Regioner (SKR) i högre grad avser att satsa på välutbildade psykoterapeuter. Psykoterapeuter som utifrån olika metoder kan bedriva psykoterapi inom alla delar av vården och att man rekommenderar det som ett förstahandsval eller möjligen (om det verkligen är befogat) i kombination med medicin. Allt baserat på forskning och beprövad erfarenhet förstås. Om det inte tycks gå denna väg får vi fortsätta att driva dessa frågor.

Fördelen med att befinna sig i ett visst underläge är att man måste reflektera och problematisera för att hitta nya vägar till överlevnad och utveckling. Samtidigt finns det ju förstås alltid risk att man till slut tappar motivationen, resignerar och slutar att engagera sig. Vi i styrelsen hoppas verkligen att ni orkar fortsätta alternativt påbörja ert engagemang i lokalföreningarna och nätverken, både vad gäller gemensam kunskapsutveckling/kunskapsutbyte och det mer utåtriktade arbetet.

 

 

November 2020

Teci Hill
Ordförande
Psykoterapicentrum

 

 

KANSLI
Engelbrektsgatan 35 B
114 32 Stockholm

Telefon: 08-20 15 89
E-post: rpc@rpc.nu

Styrelse
Stadgar
Medlemskap/ansökan
Vad arbetar RPC med?
Hur arbetar RPC?
Presentation in English

ARBETSGRUPPER
Aktuella skrivelser
Etik psykoterapeuter
Etik handledare
Forskning
Handledning
- Auktorisation
Informationsgrupp
Landstingspsykoterapi
Nationell samverkan
Internationell samverkan

LOKALFÖRENINGAR
Gävle-Dala
Jönköping
Norrbotten
Skåne
Stockholm
Uppsala
Västerbotten
Västernorrland
Västra Götaland
Örebro
Östergötland

PSYKOTERAPI/INSIKTEN
Senaste numret
Ordförandes krönika
Artiklar i fulltext
Tidigare nummer
Artikelregister

KONFERENSER
Konferenskalendarium

MEDLEMSINFORMATION
Nyhetsbrev/forum

DYNAMISK PSYKOTERAPI
Om psykoterapi

Om psykoterapeuter
Om psykoterapiutbildning
Om psykoterapiforskning

SÖK EN PSYKOTERAPEUT
Hitta annonser länsvis

Annonsera verksamhet

Copyright © 1997–2015
Webmaster: web@rpc.nu